Year in music.

Älskar att Spotify hjälper en att sammanfatta sitt musikår när nu 2015 börjar gå mot sitt slut. På det stora hela måste jag säga att det inte var några jättestora överraskningar på min lista, även om det finns några frågetecken. 
 
 
Mest av allt spelade jag Håkan i år. Jag peppade inför hans släpp av konsertbiljetter med att lyssna på hans live- album och nu är det som en dålig påminnelse över att jag inte lyckades få tag på biljetter. Är SÅ besviken...
 
 
Susanne Sundfør toppar inte bara min albumlista utan även mina låtlista där hon ligger på både första och andra plats samt att jag lyssnat på Delirious flest gånger på en dag. Finner det dock märkligt att jag bara lyssnat nio gånger på en dag, är hundra på att det blivit betydligt fler gånger än så och inte bara på den. Men men, fint att det ligger fyra kvinnor i topp för övrigt. (Calvin Harris är ju med Haim)
 
 
 
Antalet lyssnade minuter är också ganska lågt men det förklaras med att Philip och jag turas om att lyssna från våra konton. Så jag har lyssnat en hel del från hans när jag inte orkat logga ut. 
 
 
Det märkligaste på hela summeringen är att Danny Elfman seglar upp i topp under sommaren. Inte nog med att jag inte kan komma på en enda av hans låtar som jag har på någon av mina listor, det är ju dessutom en period när jag i stort sett bara lyssnat på svensk musik. Så udda. Måste undersökas.
 
Ser fram emot nästa musikår. 

Stranden.

Förutom familj och vänner så finns det två saker jag saknar mest när jag inte är hos mamma och pappa och det är ett badkar och havet. Två vattenrelaterade saker, såklart. I torsdags, efter att ha ätit en massa julbordsrester, begav därför brorsan och jag oss ut för att rasta både oss själva och hunden. 
 
 
Vi körde till Östra skolan, parkerade, och sen gick vi till Dalabadet och tillbaka. Det kanske inte syns på bilderna med det stormade som aldrig förr. Vågorna var gigantiska och det blåste så hårt att vi fick ha ett skriksamtal. Att kommunicera med Otto var inte att tänka på så han fick springa efter fåglar bäst han ville. 
 
 
När vi började promenaden var solen på väg ner och jag plockade lycklig fram kameran som jag hade fått med mig endast för att upptäcka att minnekortet satt kvar i dator. Misspeppen på det alltså. Jag tänkte först åka ut dagen efter igen för att ta lite bilder men YR sa att det skulle regna 30 mm så jag gjorde andra planer.
 
 
Det är sjukt härligt att se Otto vara så otroligt lycklig. Det spratt i varenda liten cell och han slutade inte springa under hela promenaden. Så kär i denna lilla hund. 
 
 
När solen doppade sig i havet åkte vi hem och stoppade först ner Otto i badkaret (som han ogillar lika mycket som jag gillar det) och sen mig själv med Dannes födelsedagspresent som jag måste läsa ut innan han kan få den. 

Brasseriet och insomnia.

Häromkvällen, efter en full dags jobb i pyjamas för min del, bestämde vi oss för att ta oss ut i Karlshamn på en öl. Pia hade mött upp hemma hos Philip innan och hjälpt till att provsmaka chokladkola. 
 
 
Det är nåt visst med gamla vänner. 
 
 
Vi gick till Brasseriet som är en Urban Deli-liknande lokal/inrättning. Där hann jag bli sugen på ost ungefär åtta gånger innan vi gick hem. 
 
 
Sen drack vi öl, och baljor med GT, och snackade länge och väl om stress, sömnlöshet, föräldrar och framtidsplaner. Och jag var irriterad på mitt objektiv. 
 
 
Vi gick inte därifrån förrän de stängde av musiken och tände upp lokalen.
 
 
Sen gick vi hem och käkade mackor med rödbetssallad. Nom nom. 
Brasseriet - Karlshamn