Familj.

Spenderar påskhelgen med familjen som jag uppenbarligen glömt informera om min ankomst. Om jag lever i någon slags illusion kring deras känslor inför bevarandet av mina saker och mitt rum så är den död nu, det är ett som är säkert. Men överraskningen till trots verkade de glada att se mig. 
 
 
Jag åkte först förbi bror i Lund där vi ägnade oss åt lite diskbänksrealism i ordets alla tänkbara bemärkelser. Det är tur att det finns syskon alltså, vilken otroligt smart uppfinning. Ett sånt stöd i livet borde alla ha. 
 
 
Sen åkte vi gemensamt hem till föräldrarna som dagen till ära var sjuka båda två och inte alls hade planerat för något annat än en kväll framför TV:n. Men det är ju det barn är till för; att grusa alla ens planer, visst? Istället har de nu städat och lagat mat vilket vi ju alla vet är föräldrars favorithobbys här i livet. Sån tur att vi kom hem så att de fick ägna dagen åt det. Men, som ni kan se, sitter jag nog rätt säkert ifall morsan någon gång skulle vilja avsvära sig föräldraskapet. Det är nog värre ställt med Danne som av någon underlig anledning faktiskt inte är lik någon alls i den här familjen. 

Roadtrip.

Ju längre in man kommer på en inspelningsperiod desto tröttare är man när man slutar om dagarna. Det smyger sig på mellan tagningar när man väntar och når full styrka när kameran (och hjärnan) äntligen stängs av. Precis då är det dags att sätta sig i en bil och köra hem. 
 
När man spenderar så många nätter på vägarna som jag gör, med att köra fram och tillbaka till samma inspelningsplats, så lär man sig snabbt varenda millimeter av hemvägen. Och ju mer bekant den blir desto mer körs den på rutin. 
 
Det finns två nackdelar med det här som jag ser det. En, den främsta, är såklart att man inte är den mest alerta människan bakom en ratt. 

 
Den andra nackdelen med att hjärnan ger efter för tröttheten är att känslorna får fritt spelrum. Det är exakt samma känslor som man ibland stöter på när man vaknar en natt och inte kan somna om. De är inte vana vid att råda över sig själva utan input från förnuftet och det kritiska tänkandet och är därför så himla förvirrade. Förvirrande. Och de känslorna kan man inte lyssna på bara för att man råkar vara vaken nog för att höra dem
 
Så man sysselsätter sig. För att hålla hjärnan igång och känslorna på distans. Exempelvis bestämmer man sig för att köra hela vägen från Nacka till Södermalm utan att använda bromsen en endaste gång, som en vägarnas gud. Grönt ljus hela vägen baby. Soluppgång. Som att vinna på lotto. 
 
Andra saker som är kul att göra i en bil är att lyssna på musik och sjunga med högt, svära sitt värsta samt (om tillfälle ges) ta selfies i perfekt dagsljus. OBS dock endast som passagerare på sista punkten. Haha.  
 

Falling down.

Jag hade en sån himla Falling Down-vecka den här veckan. Varenda liten skitgrej fick det att koka i blodet och det var på håret som jag överhuvudtaget lyckades ta mig till fredagen utan att orsaka stor materiell skada på min egendom. Jag ska nu, generöst nog, låta er ta del av vad som var sämst.
 
1. Auto Correct. När jag var som argast tänkte jag att jag borde skriva om det här för att låta ilskan sippra ut någonstans. När jag skulle skriva Falling Down i mina anteckningar föreslog mobilen att jag istället skulle skriva Gallring Flen (vilket ju skulle kunna vara relaterat men ändå inte). Jag skrek på insidan. 
 
2. HBO. De måste ju hata sina kunder så himla mycket. Jag kollar bara på HBO via tv:n och deras sida är det mest användarovänliga som någonsin skapats. Det tar mig ungefär 31 tryck på fjärrkontrollen för att komma till det nyaste avsnittet av Girls och vem fan vill lägga den tiden att lägga på att klicka sig fram i livet? Om jag loggar ut så hittar den inte vad jag tittade på sist, deras förslag under "mina serier" är helt orealterat till det jag faktiskt kollat på (oavsett vad jag gör) och varför ligger sista avsnittet överst med en himla spoilertext som presentation?
 
3. Instagram, och att de också ska börja lägga "mer intressanta" inlägg överst istället för att låta en bra sak vara och visa inläggen i kronologisk ordning. God dammit. 
 
4. Fridhemsplan i rusningstrafik. Denna punkt talar ju för sig själv.
 
5. Böter. Kommer att gå back ekonomiskt av att jobba med den här produktionen på grund av alla himla böter. Men försök själva parkera klockan tre på natten på Södermalm när det är städgata överFUCKINGallt. Systemet är helt klart inte gjort för människor som jobbar oregelbundna tider. 
 
I alla fall. Hur jag än försökte gick det inte att skaka av sig irritationen men så i fredags skulle jag träffa pappa på middag och vi skulle bara dricka en öl och sen skulle jag hem. Här ser ni honom. Tänkarfarsan. Kraftwerkaren. 
 
 
Och en öl blev tre, och vi prata prata prata, och han var rolig och klok och mungiporna började äntligen vända uppåt.  Och sen så började det bli sent och jag skulle hem men så var det häng på Södra bar och jag skulle bara ta en öl till och så mötte Bex upp och till slut hamnade vi på nån himla klubb på Kvarnholmen. 
 
 
Där kunde man klä ut sig. Och dansa, dansa, dansa. Och plötsligt så var all negativ skit borta. 
 
 
Thank lord (of dance, lol). Orkade inte bära omkring på all den dåliga energin längre. 
1