Forsbergs Unboxing.

Precis runt knuten, på väg till tunnelbanan, ligger Forsbergs och i lördags innan jag åkte in till stan passade jag på att smita in för att titta på årets examensutställning. 
 
 
Skolan har utbildningar inom grafisk design, copy och reklam, bland annat, och utställningen bestod därför av lite olika sorters projekt. Ramkonceptet för i år var unboxing och på utställningens hemsida skrev eleverna själva att "unboxing, en filmad lådöppning, har funnits på internet sedan 2006. Lusten i att vilja öppna en låda har funnits längre än så. Det är en sensuell upplevelse - doften, ljudet, känseln, synen - nästan erotisk. Lika lustfyllt unboxar vi, avgångseleverna på Forsbergs skola, oss själva och våra examensprojekt under årets utställning 2016". Internet alltså, denna ständiga källa till kul.
 
 
Jag skulle möta upp Hanna senare så jag fick stressa genom de olika rummen men det var ändå en del saker som jag stannade vid lite längre.  En elev (noterade tyvärr inte namnet, kanske Amanda?) hade formgett det här typsnittet. Så himla fint. 
 
 
Ett annat gäng hade moderniserat "etch-a-sketch":en och fört den in i 2000-talet. 
 
 
 Ett rum kretsade kring reflektion i flera bemärkelser. Dels i form av eftertänksamhet men också i spegling. Där kunde man lämna lappar och dela med sig av sina känslor och även ta del av det andra hade skrivit. På så sätt ville eleven belysa att vi alla är egentligen är mer lika än vi tror och att de tankar vi går omkring med delas av andra och genom att lyfta detta främja ett mer öppet samhälle. Fint. 
 
 
En annan elev hade gjort en bok med texter från folks anteckningar i mobilen. Älskade verkligen detta projekt eftersom jag kunde relatera så himla mycket. Jag plockar upp mina anteckningar säkert tio gånger om dagen (och ibland på nätterna när jag vaknar) och det är ett sammelsurium av listor, idéer, låttexter, citat, tips, tankar och ren smörja som jag absolut inte skulle vilja att någon såg. Men jag tycker också att det är en ventil för kreativitet, som alltid finns med, och tänker direkt på Sandra Beijer som skrev halva sin första bok i mobilens anteckningar. 
 
 
Det mest färgglada projektet var Beatas som handlade om verklighetsflykt och att skapa sig sin egen värld. Bakom ett pastelligt draperi kunde man drömma sig bort en stund med hennes bilder, något jag återigen känner att jag kan relatera till. Jag spenderar ju merparten av mina dagar i mina egna tankar och de är lika verkliga om inte mer än det som sker runt omkring. Det är trösterikt att tänka att andra människor gör likadant. Älskar för övrigt hennes blogg och ser så himla mycket fram emot att se hennes jobb in action så småningom när hon ger sig ut i arbetslivet. 
 
 
Ett av de mer ambitiösa projekten hette Art by Space och var ett gäng som bestämt sig för att skapa den första konsten i rymden, av rymden. Med tillåtelse från luftfartsverket skickade de upp en plastlåda med en väderballong. I lådan fanns en duk samt ett gäng uppspända ballonger med färg i. De här ballongerna spricker när lufttrycket utanför ballongen är mindre än trycket inuti och på så vis skapas ett konstverk med exploderande färg av rymden. Till sist var det bara för gänget att bege sig ut med GPS och leta upp sin skapelse.  Coolt. De hade fäst en gopro på ballongen så man kunde se en film om hur det hela gick till. Kul idé och resultatet kan ni se längst ner till höger på bilden nedan. 
 
 
Dessutom fanns det en massa mer saker att titta på som jag inte riktigt hann fördjupa mig i. Tyvärr var lördagen också sista dagen så jag kan inte gå tillbaka heller. Vill man så kan man däremot titta på elevernas teasers inför utställningen på youtube när de genomförde själva unboxingen och pratade lite om inspirationen till sina projekt. 
Forsbergs Unboxing

Wear a work of art, 2.

Om den förra (första) bilden i den här serien kom till på tio minuter genom ett infall så kan man väl säga att denna var lite motsatsen till det. Inspirationen var enkel nog men utförandet tog tid, framför allt eftersom jag är helt ovan att tänka på ljus och vinklar och jag dessutom bara hade en 20mm lins och inget stativ eller övrig hjälp att tillgå. Så det tog några försök innan jag fick till det. 
 
 
Jag vet inte om jag kommer att kunna, eller ens vilja, hålla mig så här nära originalet i framtiden eftersom det antagligen skulle bli begränsande. Missförstå mig rätt, att förhålla sig till riktlinjer kan vara otroligt kreativt för att man tvingas hitta lösningar man inte hade tänkt på annars, det jag menar är att jag skulle behöva vara väldigt restriktiv med vilka konstverk jag väljer. Generellt sett motsätter jag mig dock styrning och auktoritet, inklusive självpåtvingade ramar, så det kanske spårar totalt så småningom. Det återstår att se. 
 
Tavlan då, det är ett självporträtt av den svenske konstnären Nils Dardel. Det jag gillar med den, och hans övriga verk är användandet av klara, levande, färger och väldigt "rena" motiv. Jag antar att han får anses vara en postimpressionist och motiven är ofta lite lustigt förvrängda. Figurativa men ändå inte verklighetstrogna. Jag vet egentligen inget om hans liv mer än att jag minns att Moderna Museet headlineade honom som "motsatsernas man" och att jag hört att han var bisexuell. 
 
Av den anledningen kändes det extra kul att sporta den här looken. Med mycket små stick förvandlas en ganska så vardaglig kostym till något mer och jag fick ett androgynt utttryck. Fortfarande kvinnligt men med en styrka och intensitet som normalt sett kanske förknippas men män. Spännande att en enkel delning av benan kan förändra ens hela identitet så radikalt. 
 
Här kan ni se var idén föddes:
Wear A Work of Art
#fashioninart - #wawoa - #wearaworkofart - Joana Sorobetea - Nils Dardel

When you are a man, sometimes you wear stretchy pants in your room. It's for fun.

Igår blev det både högt och lågt på agendan och efter att ha sprungit runt på diverse kulturella inrättningar hela dagen behövde jag bryta av tankearbetet med lite simplare nöjen. Det var så det kom sig att jag plötsligt befann mig på Göta Källare igen.
 
 
Det var inte igår jag senast vistades i en lokal där golvet aldrig någonsin INTE är klistrigt. Eller där de bara tar kontanter. Eller där de bara serverar en ENHET per person efter kl. 01. Haha. Men jag har ju helt klart gått miste om nåt. 
 
 
Det var inte slumpen som gjorde att vi hamnade på GK utan vi hade såklart ett mål. Vi skulle nämligen se en av Kalles utmaningar till nästa säsong av Svett och Etikett. Han hade blivit utmanad att gå en match mot Vasastans sprättigaste påfågel Ken Malmsteen. 
 
 
Det är praktiskt att ha ett tv-team på plats när man dricker öl...så man har någonstans att ställa sina grejer liksom. 
 
 
Wrestling är ju ett skådespel och storytelling framför allt även om det såklart är väldigt fysiskt och testosteronigt. Det finns bakgrundshistorier, fejder, ärkefiender och roliga dräkter vilket gör det hela väldigt underhållande. Speciellt när de blir riktigt tighta och man inte längre kan se koreografin så tydligt. 
 
 
Det är lätt att ryckas med i den mordiska stämningen och plöstligt finner man sig i en situation där man utan reflektion (eller tanke på språk) skanderar "låt han dö". Ändå rimligt en lördagskväll. Roligast är dock nästan att titta på hardcorefansen som är superengagerade (och faktiskt väldigt lugna ändå). 
 
 
Här har vi då Ken. Kalles utmanare. Ni ser ju vilket avskum.
 
 
Och här har ni Kalle Zackrisson Wahlström som de kallade honom. Lol. 
 
 
Redigerare och producent tittar på med skräckblandad förtjusning.
 
 
Det gick både bra och dåligt för Kalle och jag tänker inte berätta hur det slutar så att ni har något kul att titta på när nästa säsong släpps på SVT. 
Göta Källare - Kalle Zackari Wahlström - Ken Malmsteen - Svett & Etikett