Alla ryggens känslor.

 

På fredagar föredrar jag adoptera en Candide-inspirerad syn på världen för att alternativet helt enkelt känns för ohelgigt. De dagar jag upptäcker att det finns lysande bläckfiskar som kallas för Blue Glowing Coconut Octopus blir det betydligt lättare att tänka så. De är så fina att det börjar ila mellan skulderbladen och sen jobbar sig känslan av välbehag neråt och landar i svanken och så börjar jag reflektera över varför så många känslor av lust sitter i ryggen egentligen. Och olust också om jag tänker på det. Alla känslor?

Kalla kårar när någon berättar läskiga historier; om män som flyttat in och bosatt sig i månader under någon kvinnas säng, den stickande känslan i korsryggen när man anar någons närvaro nära bakom sig och håren som reser sig i nacken när man hånglar. Bra musik som sköljer som ett regn ner för ryggraden; kota för kota, känslan av att kostymen gjord av revben är för trång när man har ångest och ryggraden som krullar sig när rymden blir för stor att ta in. Pirret som sprider sig som en skugga över tavlan när man känner förväntan och ja -såklart-, ilet när man  tittar på Planet Earth och inser att havet rymmer allt liv. 

Som att alla dessa tankar är för väldiga och för hisnande för våra medvetanden att processa och att de därför måste manifesteras fysiskt. För att våra celler vet och förstår saker vi aldrig någonsin kommer att greppa. Det är en tanke jag kan leva med inför helgen.

Candide - Den bästa av världar - Planet Earth - Ryggar