Bizarro Burgare.

Ett av mina favoritavsnitt av Seinfeld är när Elaine hittar en spegelvänd värld som befolkas av karbonkopior av hennes vänner med den lilla, men ack så avgörande, skillnaden att de är raka motsatsen, dvs de är generösa, trevliga och härliga människor. Bizarro Jerry. Exakt det hände mig igår (om man med exakt menar i stort sett inte alls) när jag på väg hem från Häktet stannade på McDonalds och handlade fyllekäk.
 
Donkens burgare är liksom notoriskt dåliga och den vegetariska har levlat ur denna värld i sämsthet men igår hände ett mirakel. För när jag, en timme senare i min säng, öppnade den lilla kartongen var det som att glänta på dörren in i en värld där allt är uppochner. Min mat såg nämligen EXAKT ut som på reklambilden som sålde den. Den hade stuns och höjd och höll ihop på ett sätt som saknar motstycke. Brödet var glansigt, salladen lätt fuktig men inte saggig och innehållet var krispigt. 
 
Jag var egentligen inte ens hungrig eftersom jag ätit all mat på Söder bara ett par timmar tidigare men jag kände på mig att jag behövde något som skulle suga upp den alkoholvolym, motsvarande min egen kroppsvikt, som skvalpade omkring i mitt inre och när jag väl skådat undret fanns det inget annat alternativ än att faktiskt äta upp. På grund av den tidigare nämnda obscena alkoholmängden kan jag inte riktigt ge en bedömning av hur den smakade men jag antar att den var god. Bisarrt.