Sommaren svarar inte på sms.

 
Det är mer påsk idag än igår men om man dristar sig ut skulle man kunna tro att det omvända förhållandet gäller. I alla fall verkar Stockholms näringsidkare ha bestämt sig för att vara generösare med sina öppettider idag. Rebecka ringde mig från tunnelbanan och skrek om att det satt en annons för en julgala uppe i tunnelbanevagnen, "Innan påskliket ens stelnat", och under en bråkdels sekund kändes det som att jag var i fritt fall. Ni vet det där trycket över bröstet man kan få när man vaknar upp och inte vet var man är? Precis så, i ett ögonblick, knappt märkbart trodde jag att jag hade råkat sova bort hela sommaren. Vädret gör knappast saken bättre och nu vet jag inte riktigt hur jag ska skaka av mig den här känslan.
 
Igår tog jag en lång promenad med Otto och gick bara i det spår som solen lagt ut. Som en snitslad labyrint, nära husväggar, i rabatter, över gräsmattor och full av återvändsgränder. Ansiktet ständigt vänt uppåt och bröstet sprängandes av iver och längt. "Kan du komma nu?" knappade mitt hjärta in men sommaren vägrade kolla sina sms. På måndag kommer den att säga att den glömde telefonen hos en kompis i helgen och vi kommer att spela med och säga att "det var ju synd, men att vi ses väl snart ändå?" och sommaren kommer inte att svara på det meddelandet heller.