Enahanda.

Det finns en rolig app som heter Timehop åt vilken man ger tillgång till hela ens privatliv och sen påminner den en om vad en gjort de senaste åren på nätet, dag för dag. Den kommer dessutom väl till pass för Storebror som kan övervaka varenda detalj rörande våra liv utan att bryta mot några lagar. En win/win kan man kalla det. 
 
Det mest intressanta för min del har varit att följa mina facebookstatusuppdateringar (ja, det är ett ord) från så långt som åtta år tillbaka. Det som är mest intressant med dem är hur pass tråkiga och intetsägande de är vilket gör mig övertygad om att åren i terapi som tillbringades med att prata om kreativa låsningar var väl spenderade pengar. Jag tänker därför bjuda på ett urval för att ni ska se vad ni numera är skonade från. För enkelhetens skull börjar vi i februari för åtta år sen med bevis som stödjer min tes om att jag ALDRIG är frisk på Jockes födelsedag. Det är som ett himla snorande, febrande och rinnande schweiziskt urverk. Tråkigt och äckligt på samma gång. 
 
 
 
Aldrig inte oförmögen att ta ett nej, mvh obstinat for lajf.
 
 
Jag var antingen fortfarande inne i min emoperiod eller så lyssnade jag väldigt mycket på Gimme Gimme Gimmie med Narada Michael Walden. I vilket fall som helst så var saker fel men söta.
 
 
Jag hanterade mina blodsockernivåer som ett proffs. 
 
 
Jag citerade mina vänner som var roligare än jag. 
 
 
Backade Ranelid innan det blev coolt att backa Ranelid. 
 
 
Och lol:ade åt saker på twitter. 
 
 
Grattis alla som genomlevde det här och fortfarande är vänner med mig. Ni har undsluppit en långsam, bedrövlig, enformig och mycket fadd död. Puss på er.