Kaffe och fotnötter.

Att dricka kaffe efter jobbet var kanske inte min mest briljanta idé men det gjorde susen. Den himla hemtentan är ÄNTLIGEN klar. Eller ja, jag har alla referenser och fotnötter kvar vilket ibland visserligen känns som halva jobbet, men det är det alltså inte. Ett par timmars jobb och puts till och sen återfår jag äntligen mina kvällar. Det ska bli så skönt att kunna umgås med vänner, träna, eller se på film utan att det ska vara villkorat av att jag har läst/skrivit enorma mängder text först. 
 
Jag tycker ibland att det är lätt att fastna i fällan där jag romatiserar min universitetstid som hundraprocentigt kul och ansvarsfri men det är verkligen en lögn och samtidigt en orättvisa mot 19-åriga Joana som slet jävligt hårt. Visst, det var en annan typ av ansvar än att ha ett jobb med en arbetsgivare och allt vad det innebär men det var inte fri lek för det. Läxorna tog ju aldrig slut. Man kunde inte bara gå hem efter lektionerna och släppa allt utan skolan tog ju upp så himla mycket av ens fritid också. Det är lätt att glömma bort...
 
Nåväl, jag ska försöka uppskatta min lediga tid bättre hädanefter. Och dricka mindre kaffe på kvällarna så att min lediga tid inte behöver inkräkta på min sovtid.