Konstitution.

 
Jag befinner mig för tillfället i min fysiska värld, låter tankarna vara där min kropp också är. Vilar. Min fördom är att de flesta människor är tvärtom. De vaknar. De går till sina jobb. Utför sina uppgifter och sysslor. Går hem. Tittar på tv. Går och lägger sig. Hela dagen har deras skrov och deras själ befunnit sig på samma ställe. När semestern kommer finns det kanske äntligen tid för reflektion. För att fastna i sina tankar en stund. Men jag har ingen tv och väldigt ofta har jag inte en aning om hur jag tagit mig från punkt a till punkt b, eller vad jag ätit till frukost eller vad jag gjort under veckan. Men jag minns allt jag funderat på. Och just nu behöver jag en paus från det. Jag behöver vara närvarande i det jag gör för att det inte ska kännas som att mina hjärnceller håller på att drunkna. Så jag springer. Badar. Dansar. Bär och lyfter. Diskar. Borrar. Klättrar. Dricker. Jag är i min människa och tänker så lite som det går. 
 
Det är märkligt hur saker gör som de vill. Hela anledningen till att jag är ledig är för att jag tänkte skriva, vilket är ungefär motsatsen till det jag för tillfället sysslar med. Men det är omöjligt. Orden som regnade ur mig i våras har fastnat i ett nät och jag har helt enkelt funnit mig i att det är så och passar på att njuta av att det överhuvudtaget finns en kropp som också verkar kunna skänka mig glädje. Orden kommer ta sig loss så småningom och då kommer jag att vara redo med håven.
 
Sommarlov - Tankelov