GBG - STHLM T/R.

Facebook rövknullade mig idag och la ut en massa bilder utan mitt medgivande. Låt oss bara säga att av alla dagar så var detta ändå en relativt okej dag att dela med vänner. Det hade varit supertråkigt om det här hade hänt vid ett av de tillfällen då jag haft en alldeles särskilt bra tuttdag och därför förevigat den för framtiden. Ni hör ju, det är en potentiell livsfara jag handskas med. 


Jag har också hunnit åka hem över en förmiddag för att gå på ett möte. Som vanligt svek SJ mig och det slutade med hetsåkning till Landvetter, och flyg, vilket var helt okej för solen sken rakt på mig i en timme och det kändes som att tanka upp insidan med honung. Jag känner mig alltid så annorlunda när jag reser. Som en liten planet som flyttar sig ur sin bana och frenetiskt försöker att se till att inget faller ur, eller av, på vägen.

Och tiden gör ingen skillnad på olika färdriktningar så man kan antingen hamna i Hässelby eller Rom på samma tid utan att man har gjort något särskilt för att komma varken till det ena eller det andra. Och under tiden pågår hela livet precis som vanligt och somliga dagar har jag så svårt att förstå att min förflyttning inte påverkar saker alls. För jag är ju inte där jag är. 

I övrigt har solen skinit på oss på Västkusten och mitt sega motstånd mot den här staden har sakta börjat ge vika. Problemet med Götet är att det alltid regnar så man går och tittar ner och då missar man den fantastiska arkitekturen. Älskar teglet och koppartaken och den distinkta industriella känslan. Det märks att det är en arbetarstad och den känns betydligt mer internationell än säg Stockholm. Stockholm är på många sätt ett unikum och det är en fantastisk plats men ibland känns det fint när det känns som att saker och platser är en del av ett större sammanhang.