2017 i anteckningar.

2017 var en anteckning i mobilen. Eller rättare sagt, nästan 800 stycken, strax under tre om dagen. Så när jag går omkring med en känsla av att jag bara gjorde och inte skrev alls förra året kanske den är lite missvisande. Jag la upp ett liknande inlägg om 2016 och alla gillar ju traditioner så här kommer förra året i anteckningar. 
 
Det började med att jag trasslade till dygnet och det rätade liksom aldrig riktigt upp sig efter det. 
 
 
Vi spelade in "Vilken jävla Cirkus" och hade lite ovanliga problem.Jag hanterade självklart dem som en vuxen, med gif:ar eller genom att skriva upp dem i telefon och glömma dem bland anteckningarna.

 
 
Modemedvetna södermalmare tog den kulturella appropriationen till nya nivåer och tvingade alla inblandade att ställa frågor. Som östeuropé slogs min radar för att upptäcka andra östeuropéer helt ut av att alla plötsligt såg ut som semestrande juggar och en gång höll jag på att haffa en hemlös på väg hem från krogen. Låt det få ett snabbt slut. Snälla. Enda fördelen är att folk äntligen börjat raka av sig sina skägg. Prisa herren. 
 
 
Jag fortsatte att ta alla mina livsråd från rimliga kvinnor inom populärkulturen. Nedan, en felciterad Leslie Knope. <3 
 
 
Jag vaknade en morgon och var klar med att vara vuxen, jag gav det ett ärligt försök och kom fram till att det inte var nåt för mig. Den känslan satt i väääääääääääääääldigt länge.
 
 
Men det fanns såklart också saker som gjorde mig glad. Min nya lägenhet som skulle inredas, knasbollarna...
 
 
Och alla festivaler. Jag gjorde packningslistor med bara det allra viktigaste.
 
 
Jag Tinderdejtade och hade åsikter om det. 
 
 
Jag kunde inte sova en tredjedel av förra året vilket var praktiskt när jag ändå jobbade heltid och dessutom pluggade 50 %. Var tvungen att omvärdera min identitet som en person som skulle kunna ligga ostörd genom apokalypsen men jag fick i alla fall väldigt mycket läst. 
 
 
Och så gjorde jag väldigt många små inköp på Sveriges dyraste Coop.
 
 
Vad lärde jag mig då, mer än att det är dyrt och krångligt att vara vuxen? Jag vet inte, den som kan utläsa nåt av de här anteckningarna får gärna informera mig. Men kul var det i alla fall. 
 
Och för den som vill se hur 2016 var i jämförelse finns den här lille länken.
 

Sensommarstudier.

Hur blir människor någonsin uttråkade? Orimligt. 

1

Je suis en idiot.

 
Fördelarna med en skadad axel är inte överväldigande många men en positiv sak är att jag snart är ambidexter. I alla fall vad gäller mobilanvändarvänlighet. Finns det en vilja finns det ett sätt och jag var inte direkt svårmotiverad när jag insåg att det stod mellan att släppa telefonen eller att lära mig helt nya skills med vänsterhanden.
 
Övrigt som livet tvingat mig att ta tag i den senaste tiden är att laga min egen Shakshuka eftersom Falafelbaren fortfarande envisas med att inte servera det (se bild ovan, kan nån snälla ge mig beröm för att jag lagat annat mat än finncrisp med "la vache qui rit"-ost och srirachamayo?), att (bildligt talat) kräla på marken för både HSB och Skatteverket för att få dem att rätta till ett fel som de är ansvariga för (utan framgång ska tilläggas så snart ligger jag bokstavligt talat på deras uppfart och skriker om nåd), att ställa in min New York-resa på grund av nämnda oenighet med statliga mydigheter samt att äntligen vada mig igenom det träsk som det är att läsa Ulysses på engelska. Det sista är mer en skräckblandad förtjusning ska erkännas eftersom jag ändå finner visst nöje i det, träsket består framför allt av att jag inser hur jävla obildad jag är och DO I EVEN READ måste jag ständigt fråga mig själv. Och med ständigt menar jag ständigt för trots att jag läser en version med annotationer behöver jag ändå hela tiden pausa för att googla beskrivningar på beskrivningarna. Och som om inte hälften vore nog tvingades jag häromdagen att inse att jag inte visste vad ordet "drygt" betyder och att jag använt det fel i alla år (insert Skriet-emoji).
 
Mitt självförtroende i livet generellt grundar sig på mitt kulturella kapital men nu nödgas jag erkänna, för mig själv och alla andra, att jag inte bara är omgiven av idioter, jag ÄR en idiot. Tack livet. Skönt att inte gå omkring och tro en massa saker om sig själv. 
 
Utöver detta misstänker jag att jag snart måste köra både min hund och mig själv till någon slags vårdinrättning. Otto för att han haltar på höger framben och jag på grund av tidigare nämda axel. Det är fett när livet vill lära en läxor, som till exempel insikten om hur mycket jobb som återstår efter att man egentligen vill ge upp, men är det tvunget att få alla läxor på en gång?
Do you even lift - Falafelbaren - HSB - Shakshuka - Skatteverket - Ulysses