Suicide Squad

Jag var på bio och såg Suicide Squad häromdagen, totalt ignorerandes det faktum att den fått usel kritik, or so I've heard. Jag har faktiskt inte läst någon recension än men jag kan nog lista ut vad de handlat om. 

Problemet med Suicide Squad är att storyn var tunnare än vatten. Inte en enda gång, under hela filmen, tyckte jag att något alls av det som hände var rimligt, eller ens troget den värld filmen utspelade sig i. Jag är lite osäker på om det fanns en handling eller om de bara hade länkat en rad slumpvis utvalda klipp. 

Karaktärerna var för det första för många, jag skulle inte kunna räkna upp eller namnge alla ens om jag försökte och för det andra så var de dessutom för otydliga, det var väldigt oklart vad som egentligen drev dem och varför. Rollistan innehåller ett antal duktiga skådespelare men de har faktiskt ingen chans att göra något värdigt av det här usla manuset.

Den enda karaktär jag egentligen verkligen gillade var Letos joker och han är inte ens med i filmen så det är superoklart varför han är med i trailern så mycket. Skådespelarwise gillade jag Margot Robbie och att hon inte himlade med ögonen så hårt att de fastnade i hjärnan när hon fick manus och kostym är det verkliga beviset på en enastående skådespelartalang. 

MEN, och nu kommer det en rejäl brasklapp här. Jag struntar i att filmen var dålig för jag hade kul ändå. Lite för att jag gillade soundtracket och mycket för att jag såklart har ett privilegie som gör att jag lätt kan nöja mig med att sitta med enbart 3D-glasögonen på, och lägga genusglasögonen åt sidan ibland, för att jag, som kvinna, finns representerad i andra sammanhang.

Suicide Squad får, rent filmmässigt, en filmklappa av fem möjliga. Som tidsfördriv en seg kväll så kanske den når upp till tre filmklappor ändå. Men ja, det finns ju andra filmer att titta på här i världen.  

Jared Leto - Margot Robbie - Suicide Squad

Marcella.

 
Jag gillade verkligen Bron, som ni kanske minns, så när jag upptäckte (fick svinmycket riktad reklam på Facebook) att Hans Rosenfeldt även skrivit en brittisk serie, Marcella, slängde jag mig i horisontellt läge i soffan och tryckte igång programmet nästan direkt. 
 
Vad jag tyvärr inte märkte var att jag satte på avsnitt fem (nackdelen med att dela sitt Netflixkonto) och jag upptäckte faktiskt inte felet förrän jag skulle se avsnitt två. Saker blev minst sagt förvirrade. Grejen är att anledningen till att jag inte märkte att jag börjat mitt i är ju för att saker hela tiden återberättas, karaktärerna säger saker till varandra som de redan VET, som ingen normal människa skulle ha gjort. Hatar sånt. Till en början var jag rejält imponerad över seriens snabba start och hur de inte skrev tittaren på näsan utan lät oss lägga ihop ett och ett själv, och då tyckte jag att den var bra.
 
Sen när jag insåg mitt misstag kände jag ju att avsnitt ett till fyra i stort sett var helt onödiga i så fall och att det kanske inte var en så bra serie. Och jag kan inte få det här ogjort nu så jag vet inte vad jag ska tycka om jag ska vara ärlig. Jag var rädd att den skulle vara för lik Bron men så var inte fallet, snarare skulle jag säga att den har betydligt mer gemensamt med River, alltså ganska mycket gemensamt, nästan så att man skulle kunna tro att Hans blivit lite inspirerad. Och det är ju okej, det kom vi överens om sist. Visst?
 
Äsch, jag lämnar det där. Se den för att bilda er en egen uppfattning. Och gör inte som jag kids, ta det från början.
Marcella - Netflix
1

Vad gör en filmarbetare? Del 2.

Nu är det dags för andra intervjun i serien med filmarbetare och den här gången har jag pratat med Sandra Carlsson som jobbade som FAD med oss på vår senaste produktion, Saknad. En mycket klok kvinna och såklart feminist. Eftersom hon för närvarande bor och jobbar i Göteborg bestämde vi oss för att Skypa vilket kändes väldigt retro. Vi satt på var sin sida i vårt avlånga, men inte så breda land, och åt chips och snackade skit och skrattade åt oss själva. Varsågoda. 

 
 
Berätta, vad jobbar du som?

Jag jobbar som inspelningsledare eller FAD som det så fint heter.

Och vad gör en sån?

En FAD planlägger arbetet och styr arbetsgången på plats. Man kan dela in jobbet i två sektioner, A & B. Under förproduktion bryter man ner manus, lägger plan, planerar hur scenerna ska tas och hur lång tid varje scen får ta, bland annat. Det är ett ständigt pussel med vilka platser man har tillgång till under vilka dagar, tillgången till skådespelare, arbetstider kontra dygnsvila och helgvila, solens upp- o nergång osv. På plats leder FAD:en arbetet så att inspelningen rör sig framåt. Då följer man nedbrytningen man gjort under förproduktion så att man kan hålla tiderna. Man förser teamet med information om vad som händer och man förser kontinuerligt regi och foto med information om hur mycket tid som finns kvar på varje moment, hur lång tid som är kvar på dagen med mera. Man är i stort sett en sambandscentral.

Hur är arbetet som FAD och finns det någon skillnad på att vara FAD och inspelningsledare?

Beroende på regissör får man vara ganska flexibel, det är ju upp till henom hur den vill jobba med sin FAD. Med vissa måste man lyssna in från dag till dag hur de vill att arbetet ska vara medan andra vill att allt ska vara militärstyrt. Som FAD är den korrekta svenska titeln egentligen regiassistent. Då står man inte bara och dirigerar utan man är involverad i de beslut som regi och foto tar och har ständigt en diskussion med dem. När jag jobbade med ”Full Patte” kunde vi ha en diskussion i förväg om hur vi skulle lösa vissa saker, med scenografi exempelvis, och när crewet frågade mig om hur vi skulle jobba kunde jag ta egna beslut eftersom jag visste vad regissören ville. Det är ett mer effektivt sätt att jobba på eftersom regi då kan lägga all fokus på skådespelarna. Jag uppskattar verkligen den typen av samarbete. Men jag har också varit i situationer när regissören knappt vet vad jag jobbar med. Allting handlar ju om att strukturera teamet så att det jobbar mot samma mål och det är enklare om ens åsikter inte åsidosätts såklart. Inspelningsledare kallar jag mig främst när folk utanför branschen frågar vad jag gör eftersom det är ett mer lättförståeligt svar.

Vad var det med filmbranschen som lockade dig?

Jag har alltid varit intresserad av det kreativa. Jag spelade teater som liten och hela vägen upp i tonåren. Det födde ett större intresse för hur man kommunicerar via bild och hur man berättar en historia, så på gymnasiet valde jag rörlig bild med inriktning mot TV o Film.

Varför blev det just FAD då?

Efter gymnasiet jobbade jag med olika produktionsbolag i Stockholm, främst med reality, men jag tröttnade på det efter ett tag så jag sökte mig vidare. Bl.a. pluggade jag filmvetenskap på STU. Det var då jag fick upp ögonen för film på allvar. Jag hade en gammal kollega som producerade egen kortfilm och hen frågade om jag ville scripta. Hen lärde upp mig och efter det jobbade jag med lite olika kortfilmer och insåg att jag ville fortsätta jobba med film och sökte därför till Filmarbetarutbildningen i Trollhättan. Jag hade läst beskrivningen för vad en FAD gör på deras hemsida och kände plötsligt att det är det här jag drömt om hela tiden, jag hade bara inte vetat om det. Jag hade jobbat i arbetsledande positioner innan men hade hela tiden också varit intresserad av ett bildligt fokus, så då sökte jag in. Jag gillar kommunikationsbiten och att vara involverad i processen från start, från att hitta miljöerna och se vad man kan göra av dem till att stå på inspelningsplats. Det är så olika från dag till dag vad man tar med dig från varje enskilt projekt. Ibland brinner man för storyn och då drivs man av det, andra gånger är man kanske inte så engagerad i berättelsen men då kan de olika miljöerna vara inspirerande eller att man får se stunt utföras och så vidare. Varje film har något unikt så arbetet går aldrig på automatik och det tilltalar mig.

Foto: Ola Magnestam

Vilket vad ditt första steg in i branschen på allvar?

Det var via skolan. När jag började filmarbetarutbildningen var svensk film på topp, sen dess har den gått ner i en svacka som vi är på väg upp ur nu igen, men då var det väldigt mycket produktioner igång. Filmarbetarutbildningen startades av Film i Väst som är det största regionala filmcentrat i Sverige och varje gång de gav stöd åt en film som blev green lightad berättade de det för oss studenter så att vi kunde söka praktik. Så vi hade ofta våra platser klara innan det riktiga teamet ens hade det. Och som sagt, eftersom mycket var på gång just då så skrek ju produktionerna efter folk, ofta ringde även utomstående till utbildningen och sökte personal.

För de som inte vet, vad skulle du säga är skillnaden på Filmarbetarutbildningen och Stockholms dramatiska högskola (f.d. DI)?

Skillnaden är att Filmarbetarutbildningen är en yrkesförberedande högskola där stora delar av utbildningen sker på verkliga produktioner. 90 % av utbildningen är praktik så det är nästan som ett lärlingssystem. När du pluggat klart kan du gå rakt ut i arbetslivet och jobba med det du utbildat dig till. DI är en konstnärlig utbildning, där ligger mycket fokus på att skapa eget innehåll och att vidareutveckla den kreativa sidan mer. Det handlar om att skapa själva projekten som sen filmarbetarna jobbar på. Exempelvis, vill du designa scenografier eller på annat sätt styra över den visuella identiteten ska du gå DI men om du vill stå på plats och ha koll på klaffar, jobba med rekvisita, ladda kamera eller sätta upp lampor ska du gå filmarbetarutbildningen. Det är skillnaden på A- & B-funktioner kan man säga.

Vad är roligast med att jobba som FAD?

Att läsa manus och bli engagerad i olika historier, att få skapa med människor man gillar, att få ta del av platser man aldrig skulle ha fått se annars. Ofta står man på en konstig inspelningsplats och undrar lite hur man hamnade där. Man träffar människor från alla delar av samhället men på deras planhalva eftersom det inte är ett möte som sker på en offentlig plats. Och att få utnyttja dessa möten för att skapa något man själv tycker är bra, det är få förunnat.

Och det tråkigaste?

Att man alltid är underfinansierade. Ofta känner man att det hade kunnat bli helt perfekt om man hade haft två dagar till på sig att spela in, då hade man kunnat lösa allt utan stress eller kompromisser. Det känns jämt som att man sitter med en kompromiss och det är frustrerande.

Finns det någon seglivad myt om filmbranschen som du tycker är fel?

Att det är glammigt och finns mycket pengar. Men det är bara i Hollywood. En annan är att det inte finns regler och avtal för filmarbetare. Att det är en ”mayhem”-bransch och att vi jobbar hur mycket som helst. Det är inte alls sant, det är faktiskt otroligt kontrollerat hur man får jobba och de flesta följer arbetsmiljölagar och regler. Mer än om man jobbar inom restaurang, bygg eller vården verkar det som baserat på vad jag hör andra vänner berätta. Det är en ganska strikt reglerad bransch.

Om du fick ge konstruktiv kritik (eller en känga) till produktionsledningarna, vad skulle det vara?

Det är lite olika från projekt till projekt men OM jag stör mig på produktionsledningen så är det alltid i samband med att något oväntat händer på inspelning. När vi brottas mot klockan och inser att vi bara kan få ihop allt, utan att behöva stryka scener, om vi gör om planeringen på ett visst sätt men så stöter man på ett motstånd hos produktionen. ”Nämen nu har vi bestämt”, vi kan inte ringa in den eller den tidigare eller byta plats på location eller vad det nu kan vara.  

Vad har du för tips till någon som vill in i branschen?

Att man måste jobba sig uppåt. Att man får ta en assistentposition med allt det innebär. Många gånger kommer det in människor som på en gång vill stiga högt och som inte vill göra det som de blir ombedda att göra, som tycker att de är för bra för sina arbetsuppgifter. Det kanske de ÄR, men om man inte först visar att man är samarbetsvillig spelar det ingen roll. Då kommer man att väljas bort. OCH när ni väl kommit på plats, KLÄ er ordentligt. Så trött på att se små popsnören i converse mitt i smällkalla vintern.

FAD - Filmarbetare - Inspelningsledare - Regiassistent - Vad gör en filmarbetare?