Det är svårt med självbilden i mörkret.

 
För att vara luft är jag förvånansvärt förtjust i vatten.
När jag är stressad brukar jag tänka på syrebubblorna
som kryper i en hinderbana längs hårbottnen
medan jag glider ner under ytan.
 
Eftersom jag är luft kan jag hålla andan hur länge som helst
och jag flyter helt stilla
så att alla bubblor hinner sätta sig i säkerhet
innan jag dyker djupare ner.
 
Mina tankar är luft.
Om jag inte visualiserar hur jag håller fast
försvinner de över läpparna
innan jag hunnit säga dem.
 
Ibland är det som att någon tänder en ficklampa i en millisekund
och jag kan se mina meningar skrivna på sandbotten
och då måste jag skrika ut dem innan de stiger till ytan och bryts av.
Jag avbryter era dova och dämpade röster
för annars får jag inget sagt. 
 
Vad är det jag vill berätta?
Det är en fråga.
Frågan lyder; är alla överens om, och helt säkra på, att jag fortfarande finns?
Det är nämligen ganska svårt med självbilden här nere i mörkret. 
#thingsilostandleftinthewoods

Bitar jag tappade och lämnade i skogen.

 
Jag behöver kanske inte alla delar jag tappade i skogen. 
#thingsilostandleftinthewoods

Sensommarstudier.

Hur blir människor någonsin uttråkade? Orimligt. 

1