Vad gör en filmarbetare? Del 2.

Nu är det dags för andra intervjun i serien med filmarbetare och den här gången har jag pratat med Sandra Carlsson som jobbade som FAD med oss på vår senaste produktion, Saknad. En mycket klok kvinna och såklart feminist. Eftersom hon för närvarande bor och jobbar i Göteborg bestämde vi oss för att Skypa vilket kändes väldigt retro. Vi satt på var sin sida i vårt avlånga, men inte så breda land, och åt chips och snackade skit och skrattade åt oss själva. Varsågoda. 

 
 
Berätta, vad jobbar du som?

Jag jobbar som inspelningsledare eller FAD som det så fint heter.

Och vad gör en sån?

En FAD planlägger arbetet och styr arbetsgången på plats. Man kan dela in jobbet i två sektioner, A & B. Under förproduktion bryter man ner manus, lägger plan, planerar hur scenerna ska tas och hur lång tid varje scen får ta, bland annat. Det är ett ständigt pussel med vilka platser man har tillgång till under vilka dagar, tillgången till skådespelare, arbetstider kontra dygnsvila och helgvila, solens upp- o nergång osv. På plats leder FAD:en arbetet så att inspelningen rör sig framåt. Då följer man nedbrytningen man gjort under förproduktion så att man kan hålla tiderna. Man förser teamet med information om vad som händer och man förser kontinuerligt regi och foto med information om hur mycket tid som finns kvar på varje moment, hur lång tid som är kvar på dagen med mera. Man är i stort sett en sambandscentral.

Hur är arbetet som FAD och finns det någon skillnad på att vara FAD och inspelningsledare?

Beroende på regissör får man vara ganska flexibel, det är ju upp till henom hur den vill jobba med sin FAD. Med vissa måste man lyssna in från dag till dag hur de vill att arbetet ska vara medan andra vill att allt ska vara militärstyrt. Som FAD är den korrekta svenska titeln egentligen regiassistent. Då står man inte bara och dirigerar utan man är involverad i de beslut som regi och foto tar och har ständigt en diskussion med dem. När jag jobbade med ”Full Patte” kunde vi ha en diskussion i förväg om hur vi skulle lösa vissa saker, med scenografi exempelvis, och när crewet frågade mig om hur vi skulle jobba kunde jag ta egna beslut eftersom jag visste vad regissören ville. Det är ett mer effektivt sätt att jobba på eftersom regi då kan lägga all fokus på skådespelarna. Jag uppskattar verkligen den typen av samarbete. Men jag har också varit i situationer när regissören knappt vet vad jag jobbar med. Allting handlar ju om att strukturera teamet så att det jobbar mot samma mål och det är enklare om ens åsikter inte åsidosätts såklart. Inspelningsledare kallar jag mig främst när folk utanför branschen frågar vad jag gör eftersom det är ett mer lättförståeligt svar.

Vad var det med filmbranschen som lockade dig?

Jag har alltid varit intresserad av det kreativa. Jag spelade teater som liten och hela vägen upp i tonåren. Det födde ett större intresse för hur man kommunicerar via bild och hur man berättar en historia, så på gymnasiet valde jag rörlig bild med inriktning mot TV o Film.

Varför blev det just FAD då?

Efter gymnasiet jobbade jag med olika produktionsbolag i Stockholm, främst med reality, men jag tröttnade på det efter ett tag så jag sökte mig vidare. Bl.a. pluggade jag filmvetenskap på STU. Det var då jag fick upp ögonen för film på allvar. Jag hade en gammal kollega som producerade egen kortfilm och hen frågade om jag ville scripta. Hen lärde upp mig och efter det jobbade jag med lite olika kortfilmer och insåg att jag ville fortsätta jobba med film och sökte därför till Filmarbetarutbildningen i Trollhättan. Jag hade läst beskrivningen för vad en FAD gör på deras hemsida och kände plötsligt att det är det här jag drömt om hela tiden, jag hade bara inte vetat om det. Jag hade jobbat i arbetsledande positioner innan men hade hela tiden också varit intresserad av ett bildligt fokus, så då sökte jag in. Jag gillar kommunikationsbiten och att vara involverad i processen från start, från att hitta miljöerna och se vad man kan göra av dem till att stå på inspelningsplats. Det är så olika från dag till dag vad man tar med dig från varje enskilt projekt. Ibland brinner man för storyn och då drivs man av det, andra gånger är man kanske inte så engagerad i berättelsen men då kan de olika miljöerna vara inspirerande eller att man får se stunt utföras och så vidare. Varje film har något unikt så arbetet går aldrig på automatik och det tilltalar mig.

Foto: Ola Magnestam

Vilket vad ditt första steg in i branschen på allvar?

Det var via skolan. När jag började filmarbetarutbildningen var svensk film på topp, sen dess har den gått ner i en svacka som vi är på väg upp ur nu igen, men då var det väldigt mycket produktioner igång. Filmarbetarutbildningen startades av Film i Väst som är det största regionala filmcentrat i Sverige och varje gång de gav stöd åt en film som blev green lightad berättade de det för oss studenter så att vi kunde söka praktik. Så vi hade ofta våra platser klara innan det riktiga teamet ens hade det. Och som sagt, eftersom mycket var på gång just då så skrek ju produktionerna efter folk, ofta ringde även utomstående till utbildningen och sökte personal.

För de som inte vet, vad skulle du säga är skillnaden på Filmarbetarutbildningen och Stockholms dramatiska högskola (f.d. DI)?

Skillnaden är att Filmarbetarutbildningen är en yrkesförberedande högskola där stora delar av utbildningen sker på verkliga produktioner. 90 % av utbildningen är praktik så det är nästan som ett lärlingssystem. När du pluggat klart kan du gå rakt ut i arbetslivet och jobba med det du utbildat dig till. DI är en konstnärlig utbildning, där ligger mycket fokus på att skapa eget innehåll och att vidareutveckla den kreativa sidan mer. Det handlar om att skapa själva projekten som sen filmarbetarna jobbar på. Exempelvis, vill du designa scenografier eller på annat sätt styra över den visuella identiteten ska du gå DI men om du vill stå på plats och ha koll på klaffar, jobba med rekvisita, ladda kamera eller sätta upp lampor ska du gå filmarbetarutbildningen. Det är skillnaden på A- & B-funktioner kan man säga.

Vad är roligast med att jobba som FAD?

Att läsa manus och bli engagerad i olika historier, att få skapa med människor man gillar, att få ta del av platser man aldrig skulle ha fått se annars. Ofta står man på en konstig inspelningsplats och undrar lite hur man hamnade där. Man träffar människor från alla delar av samhället men på deras planhalva eftersom det inte är ett möte som sker på en offentlig plats. Och att få utnyttja dessa möten för att skapa något man själv tycker är bra, det är få förunnat.

Och det tråkigaste?

Att man alltid är underfinansierade. Ofta känner man att det hade kunnat bli helt perfekt om man hade haft två dagar till på sig att spela in, då hade man kunnat lösa allt utan stress eller kompromisser. Det känns jämt som att man sitter med en kompromiss och det är frustrerande.

Finns det någon seglivad myt om filmbranschen som du tycker är fel?

Att det är glammigt och finns mycket pengar. Men det är bara i Hollywood. En annan är att det inte finns regler och avtal för filmarbetare. Att det är en ”mayhem”-bransch och att vi jobbar hur mycket som helst. Det är inte alls sant, det är faktiskt otroligt kontrollerat hur man får jobba och de flesta följer arbetsmiljölagar och regler. Mer än om man jobbar inom restaurang, bygg eller vården verkar det som baserat på vad jag hör andra vänner berätta. Det är en ganska strikt reglerad bransch.

Om du fick ge konstruktiv kritik (eller en känga) till produktionsledningarna, vad skulle det vara?

Det är lite olika från projekt till projekt men OM jag stör mig på produktionsledningen så är det alltid i samband med att något oväntat händer på inspelning. När vi brottas mot klockan och inser att vi bara kan få ihop allt, utan att behöva stryka scener, om vi gör om planeringen på ett visst sätt men så stöter man på ett motstånd hos produktionen. ”Nämen nu har vi bestämt”, vi kan inte ringa in den eller den tidigare eller byta plats på location eller vad det nu kan vara.  

Vad har du för tips till någon som vill in i branschen?

Att man måste jobba sig uppåt. Att man får ta en assistentposition med allt det innebär. Många gånger kommer det in människor som på en gång vill stiga högt och som inte vill göra det som de blir ombedda att göra, som tycker att de är för bra för sina arbetsuppgifter. Det kanske de ÄR, men om man inte först visar att man är samarbetsvillig spelar det ingen roll. Då kommer man att väljas bort. OCH när ni väl kommit på plats, KLÄ er ordentligt. Så trött på att se små popsnören i converse mitt i smällkalla vintern.

FAD - Filmarbetare - Inspelningsledare - Regiassistent - Vad gör en filmarbetare?

Vad gör en filmarbetare?

När eftertexterna rullar på bio sveper hundratals namn förbi i en rasande oläslig takt och som utomstående är det ytterst ovanligt att man över huvud taget stannar för att titta. Om man mot förmodan gör det är det inte helt ovanligt att man undrar vad alla dessa människor egentligen gör.

Innan jag gav mig in i filmbranschen för tre år sedan hade jag knappt heller någon aning. Generellt så kändes film så mytologiskt på något vis att jag inte ens hade tänkt tanken att en vanlig dödlig person faktiskt kunde välja att jobba med det, men som med allt annat som känns läskigt så behöver det bara brytas ner i hanterbara beståndsdelar.

Därför tänkte jag starta en intervjuserie på den här bloggen där jag ställer några frågor till en filmarbetare som man kanske inte hör så mycket från i vanliga fall. För de flesta vet kanske vad fotografen och regissören gör, men sen var det då alla de andra hundratals namnen.

Först ut på listan är min kollega Filip Stankovic som jag jobbat med bla i egenskap av videoassistent på två långa produktioner. Jag har skjutsat honom hem mitt i natten fler gånger än jag kan räkna och därför kunde han inte säga nej när jag för några dagar sen frågade om han ville ta en lunch med mig och hjälpa mig att tyda en offert (plus att han är världens snällaste och mest hjälpsamma, rekommenderar starkt alla att jobba med honom). När han väl var fast i mina klor passade jag på att intervjua honom.

Så Filip, snällt att du ville hjälpa mig med det här. Berätta vad jobbar du med.

Jag är ju ganska ny i branschen så jag varierar fortfarande mina jobb ganska mycket. För att lära mig men också rent krasst för att få det att gå ihop. Jag jobbar både som fotograf, c-foto och videoassistent. 

Vad gör en videoassistent?

En videoassistent ansvarar för att sätta upp monitorer på inspelningsplats så att regi, foto, ljus och övriga på set kan se vad det är man filmar, dvs hur bilden ser ut. Man styr även playback ifall någon vill se vad man filmat tidigare, om man exempelvis är osäker på om det var skärpa i en tagning eller om det blev ett kontinuitetsfel eller liknande. Gud, det låter så tråkigt när jag pratar om det men att jobba som videoassistent är, förutom ett steg på den klassiska karriärstegen, också en bra plats att jobba på om man vill få en bra inblick i hur foto och regi tänker och hur deras samarbete ser ut. Man lär sig mycket.  

Hur började du intressera dig för film? 

När jag var tio år så var jag faktiskt statist i en Colin Nutley produktion (Paradiset). Mamma kände nån som kände nån och de sökte kids som kunde spela barn till en medlem ur maffian och det ledde till att jag så småningom sprang omkring på set och skrek -tata, tata!, som var mina repliker.  Och jag tyckte att allt var så himla häftigt. Efter det ville jag bli skådis.

Sen så spelade jag in en massa filmer på fritiden med kompisar när vi var yngre och då väcktes intresset för att jobba som regissör också. Med tiden trillade skådespelardrömmen bort och när jag så småningom lärde mig vem som var vem på en inspelningsplats bestämde jag mig för att jag ville bli fotograf. Det är det som är mitt långsiktiga mål. 

Varför just fotograf?

Det är en bra kombination av teknik och kreativitet. Det var ju faktiskt det visuella språket som lockade mig och det är ju mycket fotografen som styr över det. 

Vilken var din väg in i branschen (bortsett från statistrollen)?

Jag gick på filmgymnasium och från det att jag var 16 praktiserade jag också en hel del, jag började med reklam. Efter det har jag pluggat tre terminer filmvetenskap men hela tiden jobbat parallellt. Jag gjorde helt otroligt mycket gratisarbete i början och det är väl det jag kan rekommendera någon som inte vet var de ska starta. Även om jag såklart tycker att man ska få betalt för sitt jobb så är det den absolut snabbaste vägen att gå om man vill få in foten.

Det och att göra småprojekt, musikvideos exempelvis, ihop med andra människor som är oetablerade. På ett sätt så etableras man ihop och växer in i det tillsammans. Jag är ju själv fortfarande på väg ”in” i branschen men har de senaste 2,5 åren i alla fall kunnat jobba med det heltid och kunnat börja sålla bland jobben. I början tackade jag ja till allt. 

Vad är roligast med att jobba som filmarbetare?

Alla platser man får jobba på, alla konstiga ställen man får äta på och allt trevligt folk man träffar.

Vad är tråkigast med att jobba som filmarbetare?

Att det är osäkert, i alla fall till en början. Det kan vara svårt att få det att gå ihop och då måste man offra annat som tex ett ”normalt” niotillfemliv, tid med vänner och tjejen och alla långsiktiga planer. 

Vilken myt om filmbranschen finns det som du skulle vilja ta död på?

Att allt handlar om kontakter. Det är klart att det är bra att känna folk men det handlar om mycket mer. Det handlar om att vara duktig, om att jobba hårt och att ha hög arbetsmoral. Har man det kan vem som helst jobba med film, man måste inte känna alla. 

Dessutom tycker jag också att myten om att man inte får göra misstag är fel. Det är inte en oförlåtande bransch på det sättet. Det är okej att tabba sig, om man är duktig i övrigt så är man inte körd. 

Det behöver jag påminna mig själv om, jag kan bli så jäkla nervös ibland när jag får stora jobb. Då tänker jag på vår kollega som råkade tappa en Alexa (svindyr filmkamera, reds anm.) i vattnet så att den totaldog. Det är ju ett stort misstag som kan framkalla hur mycket ångest som helst. Men vi jobbar ju fortfarande med honom för att han är duktig.

Det har du rätt i. Du har ju jobbat med mig på två långa projekt nu och om vi skulle ha ett utvecklingssamtal vad skulle du vilja komma med för kritik mot mig?

Va?

Ja, i egenskap av mig som produktionsledare exempelvis?

Vi jobbar ju så långt ifrån varandra när det väl är dags för inspelning, jag påverkas ju inte så mycket av det du gör.

Nä, det är sant och det är väl också något som inte många vet kanske, att produktionledningen kan vara ganska så distanserad från själva inspelningen. Men jag tänker om det är någon typisk grej som produktionsledningar vanligtvis brukar göra som ni på kameraavdelningen alltid svär över och som ni önskar vore annorlunda?

Hmm, transport. När tiderna läggs så att vi måste åka hemifrån mitt i natten bara för att ni glömt att vi måste hämta kamerabilen, eller när folk drar "vita lögner" och säger att det blir en normal arbetsdag trots att alla vet att det blir typ sexton timmar. Eller när ni är dumsnåla.

På vilket sätt dumsnåla?

När ni inte vill lägga 500 kr extra på en grej som underlättar för hela det tekniska teamet men utan problem kan lägga tusentals kronor på att boka om biljetter för att en skådis vill hem tidigare eller så. Men så tycker jag inte att det har varit så på våra projekt.

Nä, det låter ju inte så smart. Men jag är inte dumsnål eller hur? 

Nä. Haha.

Om du skulle ge ett konkret tips till någon som vill in filmbranschen, vad skulle det vara?

Ha ingen plan B. Tänk inte att du ska göra något annat samtidigt för att täcka upp utan du måste lägga allt fokus på det du vill. Även om du är pank ett tag. Annars finns risken att du inte gör något alls ordentligt. Och ta många jobb, ta vad som helst i början, du lär dig av allt. 

Filmarbetare - Videoassistent