#ingaursäkterkvar

Denna fredag vill jag bara tipsa er om ett superbra initiativ/verktyg från Maktsalongen som heter "inga ursäkter" som slår hål på alla ursäkter för att inte jobba jämställt. På siten finns det svar på tal för de 26 vanligaste ursäkterna samt tips på hur man steg för steg kan undvika att hamna i samma gamla fällor i sin organisation. Världens bästa grej, på fullaste allvar.
 
 
In på siten och ta en titt.
#ingaursäkterkvar - Inga ursäkter - Maktsalongen - ingaursäkter.se

Drömjobbet 3.

Jag har tidigare skrivit två långa texter på ämnet ”drömjobbet” och medvetet, vid båda tillfällen, utelämnat alla socioekonomiska aspekter för att det känts som en för stor punkt att bara klämma in. Det finns många anledningar till att inte alla medvetet kan snubbla sig fram till ett drömjobb, som jag gjorde, och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram och uppmärksamma några av dessa anledningar.

>>>> Pengar, eller rättare sagt trygghet i form av monetärt kapital. Det är inte alla som har råd att satsa på sitt drömjobb. Om en gör som jag gjorde, det vill säga att en byter jobb upprepade gånger tills en hittar rätt, innebär det att en inte tjänar ordentligt med pengar på väldigt lång tid. När en är ny får en oftast börja längst ner i kedjan och det säger sig självt att lönen inte är så bra och många gånger är enda ingången att göra praktik, i alla fall i min bransch, och då tjänar en kanske inga pengar alls. Även om jag under nästan åtta år var riktigt pank så var jag aldrig fattig. Jag visste att om jag bara svalde stoltheten och ringde mina föräldrar skulle det finnas en ekonomisk räddning. Det är lättare att ta stora risker, utan en plan B, när det finns ett nät. Alla har inte den möjligheten.

>>>> Kulturellt kapital. För att en ska kunna tänka sig att satsa på ett drömjobb, eller att veta vilka steg en ska ta i livet för att hamna där en vill yrkesmässigt, måste en, till att börja med, över huvud taget veta att vissa alternativ existerar. Varje beslut jag fattade, varje steg jag tog, handlade om att jag en dag skulle välja en bred gymnasieutbildning, så att jag så småningom kunde gå på universitet så att jag en dag skulle kunna stå och välja mellan en massa jobb för att hitta min dröm. Detta tack vare mina föräldrar. Men om en aldrig får dessa möjligheter, om en har föräldrar som kanske är analfabeter eller som inte är så engagerade, på grund av vilken anledning som helst, så kanske inget steg en tar i livet leder mot vad som skulle ha kunnat vara ett drömjobb, för att en inte ens har en dröm. I de fallen handlar det inte om vilken utbildning/jobb en ska välja utan att en till att börja med ska ha i tanken att det kommer att finnas en utbildning/jobb att välja.

>>>> Representation. När en vet att det finns möjligheter och utbildningar så kanske de fortfarande inte känns aktuella, en ska också tycka att en "förtjänar" att jobba med en viss typ av jobb. Om en aldrig sett sig själv representerad i en bransch blir steget enormt mycket högre. Om enda gången en ser sig själv företrädd i offentliga sammanhang är när personer med samma hudfärg blir ihjälskjutna av poliser på TV eller ens namn endast nämns på Efterlyst blir det svårare att se sig själv i rollen som polis, journalist, läkare eller vad som helst annat. Seeing is believing.

>>>> Diskriminering. Om en inte har problem med övriga tre punkter kan en ändå stöta på motstånd i form av diskriminering. En kan leva med sjukdom från ung ålder eller ha en funktionsvariation som gör att många jobb går bort eftersom arbetsplatser sällan är anpassade för människor som inte följer normen. En kan bli diskriminerad på grund av religion, hudfärg, könsidentitet eller tusen saker till som gör att en ger upp efter ett tag.

Det är svårt att ge tips kring den här typen av strukturell problematik för i många fall är skadan redan skedd och mycket ligger på arbetsgivarnas ansvar. Det vi däremot kan göra är att anstränga oss för att hjälpa nästa generation att få en mer jämställd arbetsmarknad. Här kommer ändå några konkreta råd som jag hoppas ändå kan hjälpa lite.

<<<< Prata om det. Det har sagts tusen gånger men en ska aldrig underskatta värdet av att slippa känna sig ensam. När en inser att ens vänner kanske har stött på samma problem kan en få ny energi att fortsätta kämpa, att inte ge upp. För det är då en inser att det inte är en själv det är fel på utan systemet.

<<<< Ta endast betald praktik. Jag gillar lärlingssystemet inom mediabranschen, det gör att även personer som inte kunnat gå på högskola kan ha en möjlighet att nå sin dröm. Men, så är det ju det där med pengarna. Men då kan en exempelvis skriva in sig på arbetsförmedlingen och sen söka praktik. Ibland är reglerna stelbenta men jag har upplevt att särskilt arbetsförmedlingen Kultur kan vara flexibel om en lyckats fixa en egen praktik. Arbetsgivare är ofta överbelastade och trötta och vill göra så lite jobb som möjligt för att få in praktikanter. Men om en ringer och söker praktik privat och sen, när en fått in foten, tar upp att det ska gå via förmedlingen och att en redan har kontakten så är det ingen som kommer backa. För alla vill ju egentligen att ens anställda ska ha det bra. Ett argument för att sälja in det är också att en är försäkrad om en kommer via en skola eller arbetsförmedlingen vilket en oftast inte är om en har praktik som privatperson. Superviktigt att veta.

<<<< Ring och presentera dig. När det gäller diskriminering ligger ju aldrig ansvaret på den som diskrimineras, det är en arbetsgivarfråga där en som arbetsgivare behöver se över sin egen organisation. Men om en upplever att en skickar mail och aldrig får svar tycker jag ändå att en kan försöka ringa till personen som rekryterar. En får en helt annan kontakt och steget därifrån till en intervju är mindre. Bra grejer en kan säga vid ett sådant samtal är att en vill veta om ens mail kommit fram, fråga när de drar igång med intervjuer samt att fråga något specifikt för bolaget/projektet/jobbet som en sökt. En kan också söka jobb på bolag som inte annonserat att de behöver personal genom att maila dit och säga att en är intresserad och sen ringa och följa upp på samma sätt och erbjuda sig att åka dit och presentera sig över en kaffe.

Vad gäller det kulturella kapitalet, som det ju verkligen inte går att göra något åt i efterhand, anser jag att skolan är största problemet. All undervisning borde ske på skoltid så att elever inte är beroende av sina föräldrar eller vårdnadshavare för att klara skolan. Och om de ska envisas med att dela ut läxor borde alla barn ha möjlighet att stanna kvar efter skolan och göra dem med hjälp av pedagogiskt utbildad personal. Detta borde gälla alla årskurser i grundskolan, alla skolor, oavsett vad. Det är fint med alla privata initiativ som finns med volontärer som hjälper barn med läxan men jag tycker ändå att det borde vara statens ansvar att alla barn får en jämställd skolgång. Med ALLT vad det innebär. 

Här kan du läsa de två tidigare texterna:

Drömjobbet // Drömjobbet 2

Drömjobbet

PRIDE 2016.

 
Idag hålls Stockholm Pride som en påminnelse om att kampen för att alla ska få vara vem de vill vara, eller älska den de vill älska, inte är över än. Kärlek är kärlek. 
Jonas Gardell - Malou von Sivers - Mark Levengood - Mona Sahlin - Pride 2016