Yoga Mala.

Som jag skrev för några månader sen var jag en del av ett Kickstarterprojekt för att starta en ny yogastudio online. En av sakerna (av många många saker) som tilltalade mig när de marknadsförde projektet var att det skulle livestreamas klasser då och då, vilket jag tyckte verkade som ett intressant mervärde. Det är ju fint att få träna själv fast ändå med andra. 
 
 
Den första livestreamingen var när siten startades i oktober och den andra hölls den 1 januari i år. Då genomförde vi en Yoga Mala, dvs 108 solhälsningar på raken för att hälsa det nya året. Jag tyckte det lät som ett bra sätt att starta det nya året på så klockan 19.00 svensk tid slog jag på datorn, rullade ut mattan och gjorde mig redo.
 
 
Det var så himla kul och så fruktansvärt jobbigt. Vi höll på i 2,5 timmar och det kändes som att springa ett maraton. Det blev snabbt tydligt för mig att kampen skulle stå mellan mig och min hjärna för det var ganska enformigt och jobbigt och efter tio solhälningar så kände jag att jag var ganska så klar och då var det ungefär hundra kvar. Jag tror jag snurrade runt på den mattan i varje tänkbar ställning som mänskligheten känner till innan vi blev klara.
 
 
Och det var betryggande att höra en röst som guidade igenom frustrationen när jag tappade mitt eget fokus och det var skönt att se deltagarna som befann sig på plats gå igenom samma sak. När vår instruktör, Bee, sa att vi hade kommit halvvägs kunde jag höra skrattet och dela det med de andra och när jag vid något tillfälle låg och vilade och tittade upp på skärmen så såg jag att alla andra deltagare hade tagit en vila samtidigt vilket kändes så trösterikt på något sätt. 
 
 
Vilan blev minst lika viktigt som solhälsningarna, det var ju otroligt påfrestande för ryggen och då fick den estetiska biten av praktiken backa och lämna plats för ett fokus på ett säkert genomförande istället. Och det var en helt underbar känsla när jag äntligen var klar. Lätt en ny tradition för mig. 
 
 
Philip fotade mig när jag höll på så att jag kunde studera formen efteråt och även om jag alltid ser möjligheter till förbättring så är jag så sjukt stolt över mig själv. 
108 - oneOeight - yoga mala

Kakasana/Bakasana.

Det finns en skitstörig sak med träning som gäller oavsett om en tränar för att nå mental balans eller för att få större bicepsar och det är att ganska så länge så händer inget alls. En övar och övar och övar och övar. Och lagom tills att en vill ge upp och slänga alla goda intentioner åt helvete (läs, skrika rakt ut) så händer det plöstligt. Och med besked. Då har en plötsligt tagit tio steg i ett svep.
 
 
 
Och all övning är för att göra en ödmjuk. För att ta ner en på jorden igen när tankarna svävar bort. För det här med meditation och balans är ju inte en flykt från livet utan om att vara fullt närvarande i allt. Även i obehag och utmaningar. 
 
Och framgångarna (som ibland känns "few and far apart"), att en plöstligt kan bli en kråka eller våga säga ifrån när någon försöker platta till en,  är belöningen. Skjutsen för att fortsätta traggla.
Bakasana - Kakasana - yoga

Gym.

Som jag pratat om många gånger förut så är träningen fullkomligt livsnödvändig för att jag ska må bra. Dels för att mitt liv oftast är så pass intensivt att det endast är under träningen jag kan rensa tankarna och slappna av och dels för att jag helt ärligt tycker att det är det roligaste som finns. Och jag gillar i stort sett alla former av rörelse utom dom som kräver ett lag och en boll. Jag är verkligen ingen lagspelare i träningssammanhang, jag tränar gärna bredvid andra men absolut inte med. Analysera det om ni vill.
 
 
I alla fall, under ett par år har jag tränat på världens bästa gym, Crossfit Nordic, och jag har älskat varje sekund. I somras bytte de tyvärr lokaler och oavsett hur bra det är så innebär det att jag i stort sett aldrig hinner ta mig dit, inte med mina konstiga tider och dagar. Därför har jag nu sagt upp mitt medlemsskap där och jag känner mig helt ärligt väldigt vilsen. Och kräsen. Och jag har stor lust att gråta men nu är det som det är.
 
Därmed påbörjas arbetet med att hitta ett nytt gym. Som ligger längs med röd linje, har bra utrustning, kunnig personal och bra stämning. Helst en box men som också har utrymme för dom som inte vill tävla. Som har bra öppettider, dvs supertidiga morgnar och sena kvällar och som är hundvänligt eftersom jag ofta har med mig Otto. Allt som Nordic är men inte på Nordic. Det känns som en omöjlighet just nu. 
 
 
Tidigare har jag tränat på Eriksdalsbadet och på Sats men inget av dem lockar just nu och det beror främst på att jag inte tyckte att det kändes så seriöst. Några förslag?
Crossfit Nordic - Géraldine Alibeu - Marcos Chin