Våga vägra frysa.

Jag har gjort några försök med vårjackan men imorse kapitulerade jag och plockade fram "den stora tjocka" igen. Fast den hjälper inte längre, för hur fluffig den än är råder den inte på den iskyla som nu börjat sprida sig inifrån min själ. Det är lite som i Spindelmannen, film nummer 26 i ordningen, när han blir uppslukad av den där svarta varelsen som lever på avundsjuka. Exakt så fast med köld.

Helt klart är också att jag inte är ensamt drabbad. När jag skulle möta upp en vän på lunchen stod jag bredvid en fin äldre dam vid ett övergångsställe och väntade på att ljuset skulle slå om. Jag hör hur hon diskuterar en vägbeskrivning med någon i normal samtalston när hon helt plötsligt får psykbryt och skriker rakt ut. -Jag är på väg för fan, men det blir ju aldrig grönt i det här jävla landet!

Nej, det blir det inte tänkte jag och mådde helt plötsligt bättre.