Yta.

I söndags hade Hanna och jag bokat biljetter för att gå och se Yta på Kompani1. Mästerdetektiven H hade av en slump upptäckt att min gode vän, kollega och ibland nemesis, Peshang, var med i föreställningen så vi bestämde oss för att gå och stötta. För att göra det till en heldag om yta bokade vi in oss på en badritual på Sturebadet, som ju ligger nära, med efterföljande Afternoon Tea (som verkar ha blivit vår grej). 
 
 
Badritualen hålls i en liten privat del och är väldigt uppstyrd, alltså atom-urs-uppstyrd. Det är ungefär 7-8 moment som ska genomföras i en viss ordning och man får vägledning av deras personal genom hela processen. För mig som lätt blir rastlös av att "bara vara" passade detta perfekt men jag misstänker att folk som mest vill ta det lugnt har större nytta av att gå på vanliga badet eller av att åka till Yasuragi istället. Som mest kan 20 personer delta på en gång vilket gör det perfekt för möhippor och liknande, dock så kan jag tänka mig att det blir en del väntande i så fall. Vilket vi slapp, hurra!, för vi var bara fyra.
 
 
När vi badat klart fjantade vi oss i omklädningsrummet i en evighet innan vi till slut pallrade oss upp en våning för att dricka te och laddda på ordentligt med vätska innan pjäsen. Vi mumsade på våra mini-smörgåsar och scones och skvallrade i godan ro i säkert två timmar innan vi fick bråttom att leta upp en butik där vi kunde köpa blommor till P. 
 
 
Vi kom på plats med god marginal, trots kisspaus och bänkade oss med lätt reservation inför de kommande två timmarna. Vi hade inga som helst förväntningar på pjäsen, ska jag vara helt ärlig så var de väldigt lågt ställda (förlåt) eftersom det så ofta kan vara dåligt när det gäller teater. Men vi hade inte behövt oroa oss. 
 
 
Pjäsen handlar om Adam och Evelyn som träffas på ett museum. Hon är konststuderande och är i färd med att "vandalisera" en skulptur. Han är vakten som ska hindra henne. Fioler spelar, änglakörer sjunger, kärlek knoppas och i den lite gränslösa Evelyns sällskap förvandlas emo-Adam och börjar ta mer plats och få bättre självförtroende, något som både uppskattas och ifrågasätts av hans vänner.
 
Jag kan egentligen inte skriva så mycket mer om Yta utan att spoila den men temat är bekant och gammalt som gatan. De centrala frågeställningarna har vi diskuterat många gånger förut, nämligen hur långt man egentligen får gå för konsten samt vad vi som människor är beredda att göra för lite kärlek. Vi lär aldrig enas om ett svar men Yta är i alla fall beredda att ta debatten. 
 
Yta var tankeväckande, överraskande och asgrym. Både skådespelare, scenografi och dialog föll mig i smaken och två timmar (utan paus) flög förbi snabbt som attan, Interstellarsnabbt. Vilket sedermera fick Hanna och mig att känna lite skuld över de saker vi skrev på kortet som Peshang fick med sina blommor. Nåväl. 
 
Kompani1 - Peshang Rad - Sturebadet - Yta
2