Familj.

Spenderar påskhelgen med familjen som jag uppenbarligen glömt informera om min ankomst. Om jag lever i någon slags illusion kring deras känslor inför bevarandet av mina saker och mitt rum så är den död nu, det är ett som är säkert. Men överraskningen till trots verkade de glada att se mig. 
 
 
Jag åkte först förbi bror i Lund där vi ägnade oss åt lite diskbänksrealism i ordets alla tänkbara bemärkelser. Det är tur att det finns syskon alltså, vilken otroligt smart uppfinning. Ett sånt stöd i livet borde alla ha. 
 
 
Sen åkte vi gemensamt hem till föräldrarna som dagen till ära var sjuka båda två och inte alls hade planerat för något annat än en kväll framför TV:n. Men det är ju det barn är till för; att grusa alla ens planer, visst? Istället har de nu städat och lagat mat vilket vi ju alla vet är föräldrars favorithobbys här i livet. Sån tur att vi kom hem så att de fick ägna dagen åt det. Men, som ni kan se, sitter jag nog rätt säkert ifall morsan någon gång skulle vilja avsvära sig föräldraskapet. Det är nog värre ställt med Danne som av någon underlig anledning faktiskt inte är lik någon alls i den här familjen.